Fattar inte något och jag vill inte heller förstå att det har hänt något över huvud taget.
Vill inte tro att du är borta, vill inte förstå att det inte är den där Krillsan som alltid är glad när man kommer och säger hej min lillaMY.
Vill inte förstå att det inte där den där soffan lr sängen man inte ligger i, lr dom där stunderna man lagar mat och bara pratar med varandra.
Lr sommaren man är ute och spelar fotboll lr den där gången vi alla var i slottskogen för 2 år sedan.
Förstår inte att det aldrig kommer vara så att man nästan bodde hemma hos dig längre. Förstår inget om jag ska vara ärlig.
Finner inga ord mer en massa minnen och vill bara inte att det inte skulle vara sant.
Inte du och inte NI varför liksom....
Känner bara att lås och bomm det är vad som skulle varit liksom.
Saknar dig otroligt mycket och det kommer jag alltid att göra och det kommer VI ALLA GÖRA.
Berättade för min lillasyster på 4 år att jag var väldig ledsen för att en kompis inte fanns.
Hon svara mig då att är han död.
Och jag svara aa det är han, hon tittar på mig och så säger hon Jejjej han är en ÄNGEL nu en fin ÄNGEL.
Och så sprang hon iväg.
VILL INTA att det ska vara du lr NI..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar