ohh yaa

det blir ju aldrig som man har tänkt sig, hungrig trött och jag vet inte vad längre.

Vill bara komma ut ur rummet och vara så där glad och allt.

Kl tikkar typ allt för fort, och jag känner att man hinner inte ikapp sig något.

Vill bara kunna trycka på en knapp och vipps så är allt bra och allt är klart.

Man behöver inte oroasig för vad som händer om 1-2 månader eller mer än det.

Ta mig i kragen och sedan resa sig upp liksom, hade hade allt varit något.

Fått både Haja och Nabilk att somna så det är ganska skönt,

Dom andra är inte nattningen till mig asså, det får någon annan lösa jo min söööta mammii.

I morgon som sagt är det möten och jag kan inte göra bättre ifrån mig än vad jag har gjort nu.

Varesig hon vill eller inte.

Och jag hoppas på att detta kan vara en lösning, motte gud att detta nu blir bra :)

Möte hit och möte dig happy girl är jag i vilket fall som hälst :)

Hoppas solen tittar fram i morgon :)

Knas

Ibland känner jag bara för att skriva och skriva och jag vet egentligen inte hur det ster ut när man läser igenom det.

För jag bara skriver ner alla tankar jag har i huvudet och hur besviken jag är för stunden, och hur allt är runt om kring mig och hur mina känslor är just då.

Det betyder inte att det är allt det jag menar eller att det verkligen är så också.

Och ingen kan klandra mig för det är just detta mina känslor säger i den hetta av stunden och jag tycker man ska kunna få skriva exakt vad man vill.

Saken är den att man får skriva tillbaks och man får ge kritik för det är så detta landet är uppbyggt.

Idag när jag kom till mina syskons dagis stod det NAZZIIIIIDAGIS och ett stort fucking hakkors på dörren i röd text.

Kände hur allt inom mig bara kröp upp från ingen stans och jag ville bara slå ihjäl denna människa som skrivit detta på dörren tilldagiset.

Hur kan man äns gå på små barn i den ålder?

Jag finner inte ens några ord för hur arg och besviken jag är.

Alla är la för tusan lika mycket världa på denna jorde!.

Känner att jag bara vill gråta eller jag vet egentligen inte hur jag ska säga eller beskriva känslan inom mig.

För det kokar verkligen med alla ilska runt om kring mig.

I morgon ska jag på möte och hoppas på att detta kan leda ett steg framåt igen.

Och det inte tar stopp bara.

Ha en underbar dag// Jejjej

Ljuva ord

Tänk att några små fina ord kan göra än så himla glad verkligen.

Jag vet att dom kan förbrylla och man kan bli förblindad till max.

Man önskar att alla ord skulle vara sanna, att ingen skulle göra det på det sättet.

Det enda jag önskar är att man ska börja bry sig om varandra mer, man ska vara ärlig och visa upp att man är så himla stålt över en person som man tycker om.

Jag önskar att man inte ska såra varandra så himla mycket.

Synd bara att det är så här det ligger till i världen och man kan inte göra något åt det.

Sj sitter jag med dom här lägenheterna, och det är bara att ta tag i saken så går det fortara liksom.

Sov lite för länge, och jag känner att dagen bara försvann.

Men nu är jag på benen igen och ska se vad denna dagen säger. :)

Å vad jag känner att jag är glad verkligen, men ändå :)

Skriver mer i kväll :)