Att ha en förälder i fängelse

Satt och tittade runt nu en stund på datorn, och känner bara att jag vet inte vad jag söker efter egentligen att titta på.
Men hittade då ett inlägg om föräldrar lr då förälder som som sitter i fängelse.
Sj har jag då haft min fader som suttit inne på dom olika anstalterna i hela landet.
Har fått åka med min farmor och farfar land och rike känns det som, men det har man ju antagligen inte gjort.
Kommer ihåg en gång när jag träffade honom på Borås anstalten för många år sen.
Hade då inte träffat min fader på minst 8 år och det kändes så där knepigt verkligen att träffa honom.
Fick verkligen en chock för det där var mina min pappa som kom ut, utan en gubbe som verkligen hade förstört sitt liv.
Men han pratade som min pappa och han luktade det där alkoholist och rök samtidigt liksom, men ändå var det där inte min pappa.
Han som alltid var så glad och ung när jag träffade honom.
Förstod inte det där riktigt att det inte var min pappa, men åren gick jag min pappa levde sitt liv liksom som an ville.
Tills han blev sjuk i cancer, han förstod ändå inte att det var farligt det livet han levde.
Kommer ihåg när jag kom in på sjukhuset i Gbg och tittade på honom.
Han bara låg där och hade så ont så ont.
Smal och fick massa smärt stillande för att orka med att leva liksom.
Han kramade mig och sa ändå då till mig att allt verkligen skulle bli bra.
Men vad ska bli bra egentligen?
När ens pappa ska dö och man bara ser på och man missat hela livet med honom.
Trodde då att min moder skulle förstå att livet är bara så kort och man ska ta vara på det man har och extra mycket sina barn verkligen.
Men nej det gjorde hon inte, hon skiter verkligen inte.
Utan fortsätter med sitt liv som alkoholist och knarkare, men hon har valt det och valt bort sina barn för det.
Och vi kan inte göra något åt det, för det är verkligen inte vårat fel att hon har valt det.
Men något som vi kan bygga upp barnen lr jag ska prata för mig själv nu.
Det är att lova mig att aldrig någonsin utsätta mina egna barn för att jag ska lämna dom.
Lr att göra samma misstag som mina föräldrar gjorde mot mig.
Att flyttas runt på olika barnhem, behandlings hem och fosterfamiljer.
För det är inte okey, tillslut så tror man att det ska vara så och man bara flyr hela tiden från allt runt om kring en.
man tror ju att livet ska vara så, man fastnar liksom inte för något och man vet liksom inte hur man ska förklara sig.
Man söker efter närheten hela tiden och vad söker man egentligen efter?
Jag vet inte om det är tryggheten man aldrig fick lr vad fan det kan vara.
Men något är det som inte stämmer verkligen, men man tar en dag i sänder och man tar det liksom helt enkelt som det kommer.
Men nu ska man allt börja bygga upp sig från botten till toppen.

Jessie

Solen med värme

Ojsan hoppsan, då har man inte skrivit så himla mycket dom här dagarna, men slänger in några rader lite fort.
Full rulle hela tiden när man är med sina underbara små syskon verkligen.
Jag älskar dom verkligen över allt annat på denna jorden.
Har städat en massa, sedan vädrat hela huset.
Fått en massa sol i ansiktet, och funderar nu på att gå en lång promenad verkligen.
Igår skulle det nog varit en så mycket bättre dag en vad det var och blev.
Men jag får skylla mig själv så är det och vad ska man göra åt det.
Pratade med D iaf och tack för att du är så himla ärlig iaf och det gör mig så jävla stolt.
Nu vet man ju vilka som snackar och inte snackar, och jag tycker verkligen att ni kan hålla er till det då.


När man börjar prata om någon annans liv, så är det för att det är så jävla mycket intressantare en sitt egna. Och då kommer det inte något vettigt ut över huvud taget.

Men om det känns bra så låter jag er då prata, men blanda inte in mig i det tack.
Nja nä nu ska jag nog skicka iväg ett litet sms och sedan är det full rulle igen.
Ska bli så underbart verkligen




ÄLSKAR DIG MAMMA FAST JAG KAN BLI VÄLDIGT ARG...