Vet inte vart man ska börja någon stans verkligen. Jag känner bara att allt bara är så in i helvetes snurrigt verkligen. Allt i min lilla värld är snurrigt verkligen, käner att lönen bannemig får komma nu också. Måste handla ett busskort så jag kan ta mig från skolan och hem iaf. Nu går det ju an iaf ett tag till. För nu har jag ju så jag kan ta mig hem iaf. Haha men till skolan är det ju ett svårare beslut och så där. Men jag ska allt dit i mon. Idag har jag städat jobbat och ska strax lägga mig och titta på tven och försöka sova en stund lr kanske ett par timmar. Men innan dess ska jag hälla i mig lite soppa och sedan bara drömma vidare in i min sagoväld.
Och försöka önska mig allt det där i livet jag verkligen vill ha och hur jag vill ha det.
Traslar mig allt in i fel saker, och jag föstår mig inte på att jag gör det heller. Jag förstår mig inte på att jag ska trasla mig in i det och sedan ska det vara så svårt att dra sig ur, när man vet att man har tramat förlångt över det där. Och kroppen snurrar in sig allt för mycket i den där drömmen som man egentligen visste att det inte kommer bli av. Man vill ju så himla mycket men man vet innrest inne att det bara för falskt allt ihop. Varför ska jag just jag alltid dra mig in i detta. Känns också som att alla vänner verkligen bara försvunnit långt bort. Jag vill bara få sitta där i din famn och önska att det var som förr, när man skrattade för hejja livet och grät och hittade på allt dumt ihop. Men det känns som om att den tiden verkligen är över. Och jag vill inte att det ska vara så. Saknar dig så himla ortrorligt mycket verkligen. Och se allt som händer dig just nu det gör ännu mer ont i mig och jag vet inte vad jag ska säga lr göra. För du är ju med dina nya vänner verkligen. Måste dra mig ur nu innan det är försent verkligen annars skadar jag bara mig sj med förrvirringen och förfalska förhoppningar........
//Jessi