Hade nog aldrig kommit så här långt utan min moder.
Vet inte hur jag ska bevisa för en mor att makten till henne är oslagbar verkligen.
Och hur man ska tacka henne för vad en mor gör åt än egentligen.
Önskar ibland att jag skulle vilja kunna ge henne allt som bara tar bort det som gör ont och hänger henne på axlarna.
Men man måste gå vidar, hoppas på att allt blir bra och man vet inte vad man ska göra.
Hade nog aldrig ståt här på dom här benen om min mamma hade skitit i mig verkligen.
Och jag hade nog aldrig stått här med allt detta som jag har runt om kring mig.
Idag har jag verkligen känt mig som en ko på grön bete. :)
Och värsta vårkänslorna, och solen har verkligen stekt mig i andsiktet.
Och det köns så gudomligt bra.
Så hoppas på att solen lyser så i morgon med, så man kan sätta sig ute med en kopp i handen och bara njuta.
Försöka se så där sööt ut och sedan ge all glädje kärleg till familjen :)
