Ibland tar den där ensamheten över ikroppen. Man känner att inget är som det är och man är sp ensam på denna jorden.
Varför har man ens dom känslorna när man vet att man inte är ensam och det finns massa av fina människor runt om kring än.
Sådana människor som vill en väl, men man vill liksom inte ta in dom till livet för att man är så himla rädd för att bli sårad.
Man drar sig undan för man orkar inte få den där känslan om att man inte vill mer och man vill bara vara ensam.
Alla har nog haft den där känslan i livetnågon gång och jag tror nog det inte är mer en mänsligt verkligen.
I morgon är det fredag , och denna vecka har gått allt för fort som vanligt.
Ibland hinner jag verkligen inte med dagarna och allt hinner ikapp en sedan ändå.
Har lite inplanerat som är viktiga saker, men för övrigt blir det en otroligt lungn helg för min del. För kallt för att hitta på något ute, och man vet ju inte om det ska blåsa hur mycket som häls så man får stoppa sten i fickorna så man inte blåser bort. Eller om man ska ta på sig vinterkläderna så man inte fryser sönder.
Man vet inget med detta svenska vädret över huvud taget, men skönt är det att man ska ta det lungt iaf. ( Har nog gått in i det där som björna gör på vintern) man behöver det med, och bara lite ömhet på det med så är det en 10 i topp.
Men nu har jag fått i mig mat och chokladpudding och det var inte igår man åt det inte.
Gott var det och ner krypen i sängen är jag med, och i morgon blir det nog en knutta att titta på tapeter efter fikat med den där mannen som har stort ( F ) Mm ska bli nice ;D Natti natti
