Tänk att man allt kan ha en så underbar människa i sin närhet, och som ändå kan göra en så himla ledsen men ändå förstå än på alla sätt.
Att veta att människan tycker om en så himla mycket och ändå inte få vara nära varandra. Att vara vuxen men ändå ha regler och man vet inte varför det är som det är.
Att förbjuda saker som egentligen inte ska förbjudas är bara fel. Men man gör det oftast för man är rädd om en människa och för man inte vill att människan ska må dåligt.
Man vill att hon/han ska må bra, vara glad och förstå sig på hur livet är för att orka dagarna.
Timmarna går och ingen förstår helt enkelt att mat lusten är borta den vill inte komma tillbaks, tappade det där med att vara glad.
Tappade hela mig det försvann bort med dig och jag gillar det inte.
Nej jag är inte Kär jag tycker otroligt mycket om människan, kan inte säga något annat än att jag verkligen gör det.
Allt snurras till i huvudet på mig när jag ser att du mår dåligt, du gick tillbaks till det där men du sa sanningen tilll mig.
Du förklarade för mig jag vill dig bara väl, jag vill inget annat jag tycker ju om dig.
Varför kan du bara inte förstå att jag vill vara med dig och se dig glad igen, men jag blir rädd för tanken av att bara vet att antagligen är alla ord sanna och då går jag nog under. Därför man bygger upp en mur som ingen kan bryta ner.
Man måste göra det , man lär sig utav sina misstag och jag vet inte hur man ska gå till väga annars.
Det var lite av morgonen
Love Jejjej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar