Just nu sitter jag här hemma och tittar ut, tänker om jag verkligen ska begemig ut i den mörka natten för att kunna roa mig en stund och sedan gå hem. Men jo visst det trevliga folket lockar mig mer en att sitta hemma och känna mossan frodas på mig.
Min älskade låt spelas om och om igen, och kan inte få någ av den. Den är med mig dag som natt och han är bara min nya man. http://www.youtube.com/watch?v=OaBi_vdDqsE&feature=rec-LGOUT-exp_fresh+div-1r-9-HM
Och idag har det varit en dag som jag har haft massor av känslor i kroppen, men vet inte om jag varit gör glad eller velat gråta och bara gräva ner mig.
Det är därför jag känner att jag ska ge mig ut i den svarta natten och bara låta allt försvinna in i den dimmiga natten och umgås med trevliga människor och sedan skita i alla andra och göra mig glad.
Gråta ut en stund för mig själv, skrika allt jag har men kan ändå inte det för allt gror i kroppen och det vill bara ut snart.
Eller så är det bara att ge upp allt i hela världen, när det väl går uppåt så ska det alltid finnas mot gångar hela tiden.
Människor som ska sätta stopp och förhinda saker för en annan människa och sedan ska det vara avundsjuka på hög nivå.
Varför inte bara vara glad för en annan männsika ?
Men kram nu är det nattevandring med glada miner och jag mår faktiskt bra fast det inte låter så :D Man behöver bara få ur sig vissa saker ibland.
