Ibland undrar jag vart min fot står någon stans.
Tankarna bara snurrar i huvudet på mig och jag vet varken upp lr ner om jag ska vara ärlig.
Igår sökte jag en massa massa lägenheter och hoppas verkligen att man kan få lite napp på det :D
Tankarna snurrar också vidare på föhållanden och annat som man vet varken upp lr ner med.
Vet inte vad man ska gör och jag undrar egentligen varför man inte kan prata med varandra längre en vad man gjorde förut liksom.
Jag önskar verkligen att man bara kunde prata ut med varandra och så var det över sedan.
Och så får man gå ut efter det, men tyvärr så går det inte.
Och det kommer aldrig att bli det och man får bara gå och undra och aldrig få veta mera över huvud taget.
Man får bara gå och undra och verkligen ALDRIG få veta.
Killar har det väldigt svårt att få fram sina känslor faktist.
Och jag vet inte vad jag ska säga lr göra.
Man vill så himla mycket, men va ska man säga när den andra inte lyssnar över huvud taget.
Känns bara konstigt, har lust för att sitta och bara säga allt till dig så du ska förstå.
Men jag tror inte du kommer göra det ändå.
Jag saknar verkligen allt det där, men man kan inte göra så mycket när en kille gör som dom gör.
Varför ha mig hemma och säga att du älskar mig!?
När killar ändå liksom går och (k _ _ _ _ _ r) med andra tjejer ändå.
Jag tror inte ni förstår hur det känns att ha ett liv så.
Att ÄLSKA någon så himla mycket och bli sviken dag på dag och veta om att ens kille ligger med andra.
Men kommer hem varje dag och kryperner breve en med sin varma kropp.
Lägger armarna om en och kysser en i naken och säger jag älskar dig.
Man blir glad för en stund och man drar till sig allt och man väntar tills han somnat och önskar att det ska vara så för evigt.
Man drar in hans lukt och tittar på honom när han sover och smeker honom i håret och verkligen njuter.
Men timmarna går och man är tvungen att somna också och sedan är det samma sak dagen där på.
Och man vet inte om han har varit med någon annan igen.
Men han säger ju att han ÄLSKAR mig och det tror jag verkligen på.
Men varför varför kan du bara inte hålla dig till mig?
Det är verkligen något jag alltid kommer att undra över.
Men nu måste man släppa taget, måste gå vidare men ja ggillar dig och jag kommer alltid att göra det.
Vill inte släppa taget om dig helt, för vi har minnen och något som ingen annan har.
Vi dras till varandra men vet inte varför.
Snäll tala om för mig!!! Varför kan vi inte prata!!! VI MÅSTE DET.
idag är det iaf fredag och jag känner att jag måste hitta livets mening..
Varför finner inte jag det rätta, varför har inte jag den där killen som ligger intill mig kryper ner brev mig och håller om mig på natten..
