Ja jag vet inte vad jag ska börja med!
Kan ju börja med att säga att jag sjuklingen börjar gå framåt iaf och nu börjar jag bli frisk som bara den :) Det är ju lite posetivt iaf.
Det andra är att jag är så himla trött på människor som skickar sms kl på natten och frågar vart jag är någon stans? Humm
Antagligen så ligger jag ju i min säng, när alla vet om att jag är sjuk.
Och du är ju en människa man liksom verkligen inte ska prata med, och tro inte att det är frid och fröjd mellan oss. För det är det verkligen inte!
Vill inte ens höra ditt utlåtande, du ska bara sitta där och vara tyst och inte säga ett skit.
För det har redan kommit allt för många fel på ord ur din mun kan jag lova.
Och rätt som det är så kommer du att få sota för det också.
Ojsan vilka hårda ord det kom ur mig just nu, men jag känner bara att jag var tvungen att få ur det på något sätt iaf. :)
Men det är ju så ibland att man måste det också.
Idag är det en dag som heter 1 augusti också.
Det är 12 år sedan som mina kusinera mamma försvann och till värden kom det 2 killar till också och deras namn är Daniel och Kevin.
Tiden går så himla fort, man vet liksom inte hur fårt det liksom går.
Känns som om att man inte hinner blinka innan det händer något.
Men bilden är på små killarna när dom var små.
Och (P) Jag finns här för dig och det vet du älskade kusin.
Du kommer klara allt detta, även om det känns hopplöst ibland så vet jag att du klarar det.
Måste bara tala om att jag har ont i min snok, för jag snyter mig allt för mycket..
